Att ta vid utan att ta över

Malin och Peter Hoelstad renoverar varsamt – och ibland inte alls. Om man utgår ifrån Alfta, åker Stora Hälsingegårdars väg, men svänger av vid världsarvsgårdarna Jon-Lars och Pallars så kommer man fram till Hälsingegården Nygårds i Hässja. Sen 2020 är det Peter och Malin Hoelstad som förvaltar gården.

Hälsingegården Nygårds är det tredje äldre huset som paret renoverar tillsammans. Malin och Peter berättar att de kom hit för att de gillar just hälsingegårdar och då ska man akta sig för att göra det till något annat, menar de.

– Våra andra hus har inte haft så tydlig identitet som en hälsingegård. Ju mer vi lär oss så ser vi att det är ju samma personer som åkt runt här och snickrat. Alla hus är inredda på samma sätt, det är någon liggande panel och en bröstning, kilsågade tak och golv.

Man skulle kunna säga att det finns som en mall för hur en hälsingegård ska se ut, då är det ju bara att följa det. I Sverige är det här elitserien av hus, det går inte att hitta finare hus än hälsingegårdarna. Det tänker man kanske inte så mycket på när man är född här. Vi ser det med utifrånperspektiv och är så entusiastiska för allt, säger Malin.

Paret berättar att de har satt tillbaka gamla dörrar, fönster och foder. Att det finns en standard gör det enkelt menar de. Alla reservdelar finns, om de inte finns på gården så finns de hos någon granne.

– Det fattades en brokvist här men vi åkte och hämtade en i Edsbyn som skulle rivas. Det är samma typsnitt på allt, snickaren har gjort samma. Likadant med möbler, om vi åker på auktion så hittar vi bord och stolar. Det finns ingen hylla på de större varuhusen som säljer Ovanåkersstolar och -bord, skrattar Malin.

Malin och Peter tog hjälp av en byggnadsantikvarie som berättade att vid renoveringar tittar många ofta framåt och inte bakåt.

– Vi var de första som bott här som faktiskt tittar bakåt vid renoveringen, det hade ingen gjort på 200 år. Man har bara tittat framåt och förändrat en gård från 1820 till något som var modernt vid dagen för renoveringen. Vi har räknat ut att vi har 280 fönsterbågar varav ca 270 är från huset byggdes, 1820. De renoverar vi, men tack vare den fina kvaliteten på virket och att de aldrig målats med plastfärg så har de klarat sig fint.

Hälsingegården som är byggd 1820 har ägts av samma släkt i nio generationer. Det var flera som var intresserade av att köpa gården när den kom ut till försäljning 2020 och ett tag var det osäkert om paret hade råd att köpa gården. När Peter och Malin berättade för ägarna om hur de ville förvalta den så valde ägarna att sälja till paret.

– Vi tycker det är så sorgligt när vi ser flera gårdar och hus som bara används vid påsk och midsommar. När vi berättade att vi skulle flytta hit permanent och hur vi tänkte kring byggnadsvård så fick vi köpa gården, vilket vi är så tacksamma för. Vi har aldrig känt oss så hemma som här och vi har tagits emot så väl. Nu har vi stafettpinnen och när vi någon gång behöver flytta härifrån kommer det viktigaste vara att någon kommer bo här permanent, säger Peter.

När Peter och Malin köpte gården bad de om att inget skulle städas ut. Det visade sig vara ett fint beslut. Här finns fortfarande kvarlämnade brudklänningar, lieblad, seldon, plog för häst och plog för traktor, skolbetyg och små barnskor – spår av liv som levts på gården under mer än tvåhundra år.

– Så vitt vi vet har det nog aldrig varit en ordentlig flyttstädning här! Vi hittade det gamla plankgolvet till ett av rummen under ett härbre, och den gamla handledaren till trappen fanns i ett uthus. För oss som älskar byggnadsvård är det helt fantastiskt. Jag har börjat forska på gårdens historia och alla som levt här. Det är mer spännande än jag någonsin kunnat ana berättar Malin.

Avslutningsvis måste vi så klart fråga om vad de menar med Bondelyx som vi läst om på deras webb. Malin förklarar:

– I gamla hälsingegårdar fanns inte någon hall i äkta marmor, utan en målad tapet och trösklar där man försökt imitera marmor så gott man visste. Inget bladguld på brokvistarna, men ockrafärgade träsniderier som på håll nästan ser ut som guld. Bönderna dekorerade sina hem så fint de bara kunde. Vi har efterliknat det och vår hall har konstnären Erik Olof Wiklund marmorerat så det liknar marmor, på ett ställe har han lagt i bladguld. Vi brukar kalla det ”bondelyx”. Som äkta lyx, fast lite bättre.