Bäddar för älvens hemvändare

Med fiskespö i handen och framtiden i sikte vill Edvin Kronberg se laxen återvända till Voxnan. Det är en dröm rotad i barndomen, i älven som format honom – och i hoppet om att något förlorat kan återvända.

Voxnan har alltid varit en viktig del av Edvins liv. Älven, som rinner en kort bit från hemmet i Runemo, agerade lekpark och väckte tidigt ett passionerat fiskeintresse. Den unge naturvårdaren fiskar både från land och från sin plywoodeka. Ekan köpte han redan som tioåring och den blev snabbt hans andra hem.

Enligt Edvin är fisket lika avkopplande som spännande och han menar att det inte spelar någon roll om det är sol eller spöregn — det är lika härligt oavsett. Flera av Edvins kompisar delar intresset. Han skrattar när han erkänner att det ibland kan vara allra roligast att se när någon annan får fisk.

– Jag har ju fått så många redan, så att se glädjen hos någon som får fisk för första gången klår egentligen allt, säger han med ett stort leende.

Trots att han fiskar allt som går att fiska finns det ändå en art han saknar oerhört mycket i Voxnan, nämligen laxen. Det är nu närmare 80 år sedan det senast simmade lax i hans älskade älv. Även ål och havsöring är ett minne blott och den sorgliga effekten kan direkt kopplas till 40-talets införande av vattenkraftverk.

Edvin är väl medveten att kraftverken är livsnödvändiga men menar att elen borde produceras på ett grönt sätt, med naturen i åtanke. Han berättar om älvar med liknande förutsättningar i andra delar av Sverige, där kraftbolagen tänkt helt rätt genom att bygga fiskvägar som går förbi kraftverken både uppströms och nedströms.

– Det är så man investerar i miljön, menar Edvin, som hoppas att Voxnan en dag ska få se samma lösning. Han är övertygad om att älvdalarna kring Voxnan och Ljusnan skulle blomstra och turismen likaså, som effekt av en relativt billig satsning från bolagens sida. Mörrumsån i södra Sverige är ett bra exempel, där sportfisket ensamt drar in hundratals miljoner kronor varje år.

Den glada tonåringens ihållande leende förbyts snabbt till ett smått besvärat uttryck när han beskriver situationen.

– Våra vatten blir misshandlade dag ut och dag in, säger han uppgivet och förklarar att elen aldrig varit så dyr som nu vilket ger bolagen miljardvinster varje år. Det gör ont i honom när enkla och billiga lösningar gång på gång prioriteras bort.

– Vatten är ju källan till allt liv, som vi därför måste ta hand om. Jag blir besviken och frustrerad över att vi inte gör bättre, när det krävs så lite för att göra så mycket, säger han.
Tillsammans med hans mentor, limnologen Tommy Vestersund, fortsätter han att arbeta för Voxnans hälsa. Det kan handla om att öppna upp biflöden eller att bygga fler lekbottnar.

– Bra material finns det gott om, det är bara laxen som saknas, säger Edvin och visar ett exempel på fint bottenmaterial.

– Det finns lax som vill upp, redan i höst om man väljer att öppna, fortsätter han.

En annan viktig uppgift är att återställa större sten, då den breda flottarkulturen innebar att flodbäddarna rensades så att stockar kunde flyta oförhindrat — en mindre bra lösning för fiskar och annat liv som mår bra av de lugnare partierna som stenar kan bilda i strömt vatten. Edvin är därför på ständig jakt efter ny sten att återställa bottnarna med och tar gärna emot hjälp från eventuella markägare som har sten att avvara.

Blickar han framåt ser han en ljus framtid och tror att utvecklingen kommer gå fortsatt framåt. Han uppmanar fler att engagera sig i miljön på ett eller annat sätt och påtrycker att det krävs en ytterst liten ansträngning för att göra stor skillnad.

En sak är dock säker. Själv kommer han fortsätta kämpa för att göra verklighet av drömmen att en dag gå ner till sin absoluta favoritplats för att äntligen fånga en präktig lax.