Bitna av bitarna

Två dagar i veckan samlas pusselgruppen Pusselbiten på Norra skolan i Edsbyn för att lägga allt från små vardagspussel till stora mästerverk. Lika mycket som det handlar om bitar och motiv, handlar det om gemenskap, skratt och en stunds avkoppling. Men husregeln är tydlig: Ingen får lämna rummet förrän de lagt minst en bit.

Det hela började under pandemin, när Kerstin Elg kände att ensamheten blev för påtaglig. Hon startade en Facebookgrupp för pusselintresserade, som snabbt växte. När allt fler uttryckte en önskan om att kunna pussla tillsammans började jakten på en lokal och snart fann de sitt nya hem på Norra skolan i Edsbyn. Sedan dess träffas de på söndagar och onsdagar för att lägga allt från små vardagspussel till stora mastodontverk på flera tusen bitar. Det största gruppen lagt hittills var på hela 9 000 bitar.

Gruppen lånar även ut pussel till andra och har just nu omkring 40 pussel på vift. De säljer och skänker ibland pussel vidare och Kerstin menar att gruppen fyller en viktig funktion i en tid där ensamhet är vanlig. Hon beskriver Pusselbiten som en slags syjunta.

– Skillnaden är väl bara att vi lägger pussel istället för att sy, men vi skrattar och skvallrar lika mycket! säger hon glatt och sätter sig vid ett av borden.

Vid bordet får hon sällskap av Anki Carlson Hansen, som letar de sista bitarna till ett nästintill färdigt pussel av Jan van Haasteren – ett välkänt namn i pusselvärlden och Ankis absoluta favorit. Det är färgerna tillsammans med alla roliga och återkommande figurer och detaljer som tilltalar henne.

Sorteringen är lite sådär… Det är väl mest ”Fifty shades of brunt” överallt.

Teknikerna för pusslandet är lika varierande som personliga, och Anki berättar om en liten ovana hon har.

– Ibland kan jag hjälpa någon att leta en specifik bit hur länge som helst innan jag inser att jag hela tiden suttit med den i handen, skrattar hon, medan de övriga deltagarna nickar instämmande och ler.

Vid ett annat bord sitter Xiv Modig som för tillfället brottas med ett 40 år gammalt 4 000-bitarspussel med motivet Battle of Alexander – ett motiv som skulle få de flesta att ge upp redan vid rambygget.

– Sorteringen är lite sådär… Det är väl mest ”fifty shades of brunt” överallt, säger Xiv och skrattar när hon tittar ut över de snarlika bitarna som delats upp på diverse papperstallrikar och brickor.
Till skillnad från Anki föredrar Xiv stora och framför allt svåra pussel och menar att en bra kväll kan vara att lyckas lägga 20 bitar på tre timmar. Hon är även specialist på himmel och när ett stort blått fält ska läggas tillkallas hon direkt.

– Det är så skönt med himmel, då slipper jag titta på kartongen. Alla andra sorterar dessutom fram bitarna åt mig, säger hon med ett brett leende.

Deltagarantalet på träffarna varierar men de ser en tydlig ökning inför och under Pusselkampen – tävlingen som arrangeras flera gånger om året och där Pusselbiten stått som vinnare två gånger. Första gången de deltog gjorde de det mest på skoj, men deras lag vann sin klass med ett 500-bitarspussel på 37 minuter. Sedan dess har tävlingslusten fått fäste och de har alltid siktet inställt på nästa utmaning.

Pusselbiten letar ständigt efter fler som vill vara med och dela känslan av att få ihop ett svårt parti eller att se en vacker bild växa fram från ingenting. Alla åldrar är välkomna och den som deltar gör det helt i sin egen takt och helt utan krav – bortsett från ett självklart sådant:

– Yes! Nu får jag gå hem sen också – för nu har jag lagt en bit! ropar Kerstin.