Utskrift från www.ovanaker.se
Fick plats för kreativitet
En artikel ur Tycker om Ovanåker. Text: Josefin Hallström. Foto: Katarina Olars.
Vi svänger in på en väg jag knappt visste fanns. Efter att vi passerat skogen kommer vi ut mellan åkrarna och ser både skogen, vattnet och Hälsinglands blånande berg. På en kulle tornar en liten gård med två bostadshus och en ladugård upp sig i vårsolen. Här har Lina Diding och Niklas Bergius funnit ro och hittat plats för sin kreativitet.
Tofflor, trägolv och vackra tapeter hör till vardagen hemma hos Lina och Niklas.
Gårdens ena katt Elsa-Lo avnjuter vårsolen och den stilla utsikten, vilket säger mycket om livet hos Lina och Niklas.
Snön har precis börjat smälta och från taket på farstukvisten droppar vatten ner i en zinkbalja. Solen värmer och det är nästan som att den visar vägen in i det varma hemmet. I dörren möts vi av Lina och Niklas som välkomnar oss med precis samma värme.
När det under pandemin hade gått ett år av att jobba hemifrån så kände både Niklas och Lina att om det var någon gång de skulle röra på sig så var det där och då.
– Vi blev modigare. Vi hade ändå haft den här drömmen ganska länge. I min utvecklingsplan på jobbet hade jag målet ”sluta drömma om att flytta till skogen”, säger Lina och skrattar. Antingen flyttar man faktiskt till skogen eller så slutar man drömma om det, fyller hon i.
Sluta drömma om att flytta till skogen.
Niklas jobbar som utvecklare åt ett bolag i Stockholm som han varit hos i runt 20 år. Lina är egenföretagare men kallar sig för mångsysslare (eller ska vi säga mångpysslare?). Den kreativa ådran finns hos dem båda och i varje vrå i huset syns spår av deras många hobbyer. Stickmaskiner, musikinstrument och keramik trängs i rummen. Efter flytten har Niklas även fått upp intresset för snickeri. Under rundvisningen får vi se en rad saker han har byggt till gården. Lina menar att Niklas är något av en samlare – en samlare av intressen.
Linas och Niklas hem pryds av flera kreativa skapelser av lokala konstnären Anders-Erik Sköld.
Linas intressen är också ganska spretiga.
– Keramikintresset började med att jag hittade en ugn på Blocket. Så jag frågade Niklas om det var dumt att köpa en keramikugn. Niklas svarade att det var tråkigt att inte göra det, säger Lina och båda skrattar glatt åt minnet.
Vid den tidpunkten hade Lina inte ens börjat dreja. Men ugnen blev startskottet till att hon började både dreja och att skapa i lera.
Niklas och gårdens andra katt, Brus, inspekterar Niklas musikinstrument.
Vatten eller avlopp spelade ingen roll.
Men hur hamnade de egentligen här? På en gård i skogen i Östanå?
– Vi hade länge drömt om att flytta till skogen. Jag hade span på typ hela Hemnets utbud med kriteriet ”hyfsat stor tomt, Sverige”. Då bodde vi i Stockholm. Vi tittade på kommande visningar och hittade det här stället. Att det inte fanns vatten eller avlopp spelade ingen roll – det var fint, så vi bjöd in oss till en förhandsvisning, berättar Lina.
Samtidigt som kaffet hälls i kopparna ser man Vägnans vatten genom fönstret, där isen precis börjat gå. På bordet står en färsk rykande hallon- och blåbärspaj. Ett tydligt intresse av att ta vara på det som finns runt husknuten märks. På hösten och sensommaren spenderas en stor del av tiden i skogen för att leta svamp och plocka bär.
Linas skapelser i lera bär spår av nyfikenhet och lust att skapa.
Vi har inte ångrat oss en sekund.
Niklas påstår att Lina nog letar svamp från april ända in i december. Hon skrattar generat men rättar honom och säger att det nog snarare är från maj till december. In i köket promenerar en katt med sömndruckna ögon.
– Så hamnade vi här. Vi visste inte att det var bästa stället man kan bo på. Vi visste inte heller att det fanns otroligt fina skoterleder, två simhallar och en massa härliga människor, säger Lina.
Elsa-Lo, Lina och Niklas välkomnar oss vid tröskeln till livet de valde att skapa tillsammans.
Vinden är ett perfekt ställe för en katt att gömma sig. Kan du hitta katten bland ullen?
Huset köpte de 2021. Till en början bodde de på gården utan rinnande vatten och avlopp. Tvättade gjorde de när de var i Stockholm. Försäljningen i Stockholm gick snabbare än planerat, och 2022 gick det stora flyttlasset till huset som fortfarande saknade färdigt kök och badrum.
– Vi har inte ångrat oss en sekund, inte ens när det under första vintern blev −12 grader i hallen och −5 på sovrumsgolvet. Det var lite småsvalt får man säga, säger Niklas och minns tillbaka.
Det är något med ljuset, landskapet och husen här, konstaterar de båda och tittar ut genom fönstret på den plats de för några år sedan inte ens visste fanns.
