Hästar i varje hörn

Emma och Alex har tillsammans med sin familj flyttat in på Solbacka gård i Söderomsjön. Här bor de nu med sina två barn, Emmas mamma – och ett femtiotal hästar inklusive föl. På gården har de hittat sin plats på jorden och möjligheten att förverkliga det de länge drömt om.

Vägen in till Solbacka gård slingrar sig mellan hagarna, och bortom dem skymtar sjön Lössnan. När man passerar de stora, tunga grindarna öppnar sig en lantlig idyll. Så långt ögat kan nå syns hästar i varje hörn, och ett stilla lugn lägger sig över platsen när vi kliver ur bilen. Runt våra fötter snurrar en ivrig liten hund som inget hellre vill än att bli klappad. En bit bort rullar sig en katt i solskenet.

Emma och Alex hade länge vetat att de ville ha en egen gård. De hade tittat på flera objekt innan de hittade rätt.

– Jag satt och scrollade på telefonen när den här gården dök upp. Jag gick in och kollade, och skickade den till Emma och svärmor. Vi åkte och tittade, och på vägen hem sa vi: den här gården ska vi ha! berättar Alex.

Och så blev det. Idag arbetar Emma som operatör på SOS Alarm i Falun och pendlar delvis mellan hemmet och arbetet. Alex driver sin travverksamhet hemma på Solbacka gård som proffstränare (A-tränare). När vi besöker dem på Solbacka har de 15 föl på gång.

– Jag är född in i travet. Mamma och pappa hade travhästar när jag var liten, men då tyckte jag inte att det var så roligt. Jag var lite skoltrött och började jobba som hästskötare, och det var så jag hittade tillbaka till travet, berättar Emma.

Alex har en annan bakgrund.

– Jag har mest varit intresserad av djur i allmänhet. Det var när jag hamnade i en fosterfamilj som hade hästar, och sedan träffade en kompis som höll på med ponnytrav, som mitt intresse väcktes. Vi började plugga tillsammans på en travutbildning. Sedan har jag jobbat med det både här i Sverige och i USA.

Genom jobbet som hästskötare träffade de till slut varandra och av en händelse flyttade de ihop – som till slut ledde till att de hamnade i Söderomsjön och på Solbacka gård.

När vi besöker familjen är den yngsta sonen på väg att börja gå, medan den äldsta cyklar glatt omkring på gården. Ibland stannar han till för att dela ut pussar till hästarna.

– Det är så kul att se dem växa upp här, för jag fick aldrig det här. Det här var det enda jag önskade när jag var liten, så det är så kul att se dem växa upp här – och kanske till och med ta över den här gården när de blir stora, säger Alex.