Utskrift från www.ovanaker.se
Med tradition i varje söm
En artikel ur Tycker om Ovanåker. Text: Josefin Hallström. Foto: Katarina Olars.
Längs Gundbogatan i Alfta står en rad äldre hus i stil med Hälsingegårdarna. De bryter av mot den andra sidan av vägen där moderna tegelhus reser sig. Här, i ett av de gamla husen där tiden tycks stå stilla, driver Mona Rosenqvist sitt dräktmakeri – en plats fylld dräktdelar, tygstycken och mönster från både dåtid och nutid. Det är svårt att tänka sig en bättre plats för att utföra det hantverk som folkdräkten är.
För dräktintresserade är Monas Dräkt- makeri i Alfta ett välkänt namn. Hon har gjort sig ett namn inom dräktsömnad och är omtalad i dräktkretsar över hela landet. Resan började med att hon och hennes mamma skulle på konfirmation i Gagnef. En ort som likt många andra i Dalarna präglas av en stark dräkttradition. Kort därefter började de båda i en studiecirkel i dräktsömnad. 1983 sydde Mona sin första Alftadräkt, och när kursledaren började se dåligt fick hon frågan om att hjälpa till.
– Jag vävde band åt henne och hjälpte till med broderier. Till slut ville hon att jag skulle ta över alltihop. Men jag sa att då måste jag ju gå kurs – jag ville veta mer om allt, berättar Mona.
Det blev tio kurser på Kävesta folkhögskola i Örebro, och 1988 började Mona själv leda cirklar. Tio år senare fick hon ett samtal som skulle förändra allt. Hemslöjdskonsulenten ville att Mona skulle ställa ut på utställningen ”Slöjden är här, slöjden är härlig” på Liljevalchs i Stockholm.
Jag är ju pensionär egentligen, men det är så roligt det här.
– Då tänkte jag att ska jag ända till Stockholm, så måste jag starta firma. Det kändes så roligt att få göra det på riktigt med pappersarbete och allt sånt, säger hon och skrattar.
Så föddes ett namn som i dag är välkänt över hela landet. Mona har synts i allt från Ica-Kuriren till sociala medier där hennes kunskap delas flitigt. Trots uppmärksamheten är hon ödmjuk inför sitt arbete.
- Den här har det dansats både disco och hambo i, den sitter på ordentligt och är mjuk och följsam, säger Mona om bindemössan med underhätta med spetkant som hon själv har broderat.
Ett foto av Agnes Anderson med kvinnor från Alfta pryder väggen i Monas ateljé.
I dräktmakeriet samlas kvinnor i olika åldrar kring sina olika arbeten på sina folkdräkter. Det pratas, skrattas och dricks kaffe medan nålarna glimmar i lampans sken. Flera deltagare har gått i åratal - inte bara för att sy, utan för gemenskapen.
– Jag är ju pensionär egentligen, men det är så roligt det här. Vi kallar det inte cirklar längre - nu är det dräktkvällar, säger hon.
Intresset för folkdräkter har fått nytt liv. Allt fler unga väljer att bära dräkt vid högtider som student, vigsel och dop. Många ärver sina dräkter eller får dem i gåva, som till exempel i 30- eller 50-årspresent erfar Mona.
I Ovanåkers kommun lever både Alftadräkten och Ovanåkersdräkten vidare - och tack vare Monas outtröttliga engagemang för att folkdräkten ska fortsätta leva får hantverket nytt liv.
