Utskrift från www.ovanaker.se
Svampäventyret väntar i Hälsingeskogarna
En artikel ur Tycker om Ovanåker. Text och foto: Christian Olars.
Det är tyst i skogen. Ett mjukt prassel av löv under fötterna bryter stillheten, och doften av fuktig mossa stiger i den klara, friska höstluften. Ljuset silar ner mellan träden och faller i fläckar över marken. Vid stigens kant skymtar något gyllene. En kantarell! Och kanske fler, om man bara stannar upp, låter blicken vila och vänjer sig vid skogens detaljer.
När hösten kommer till Ovanåker öppnar sig ett landskap som är lika rikt som det är stillsamt. Skogens skafferi fylls av kantareller, trattkantareller, trumpetsvampar och karljohansvampar som växer i marken där fukt och ljus skapar rätt förutsättningar. Att plocka svamp är ingen snabb jakt utan en upptäcktsfärd där tålamod, uppmärksamhet och närvaro belönas. Men den som tar sig tid att sakta ner märker snart att skogens skafferi är fyllt till bredden av delikatesser vid varje stubbe och i varje mossbevuxen glänta.
– För att hitta svamp gäller det att verkligen använda alla sinnen och läsa skogen, terrängen, mossan och markens små tecken, säger svampkonsulenten Carin Sjelin. Hon rör sig med en självklarhet och trygghet i skogen som kommer av många års erfarenhet, men vägen in i svampens värld var inte självklar.
Jag är en samlare. Jag gillar att plocka både bär och svamp till vinterns skafferi.
Carin Sjelin.
Från nyfikenhet till erfarenhet
Under Carins uppväxt fanns naturen alltid nära, men svampen var länge något hon inte kände till.
– Vi plockade bär men inte svamp, kunskapen fanns helt enkelt inte. Ändå finns ett minne som dröjer sig kvar, tydligt och enkelt. Pappa kände igen kantareller och någon gång kom han hem med dem. Jag minns hur gott de smakade, säger Carin.
Nyfikenheten växte med åren, men också osäkerheten inför allt det som inte gick att namnge. Skogen var full av olika svampsorter, men vilka var säkra att plocka?
– Det fanns så många olika arter, men jag vågade inte plocka. Hur skulle jag kunna vara säker på att jag gjorde rätt? säger Carin.
Genom utbildning, svampböcker och möten med erfarna svampkännare öppnade sig till slut en ny värld. Kunskapen växte, och med den tryggheten. I dag är Carin en av landets mest erfarna svampkonsulenter och har i decennier delat sitt kunnande genom kurser, guidningar och utställningar.
För att hitta svamp gäller det att verkligen använda alla sinnen.
– Jag ser mig själv som folkbildare. Jag håller kurser, ordnar utställningar och hjälper folk att identifiera svamp. Ibland kan vår kunskap till och med vara avgörande vid misstänkta förgiftningsfall, säger hon.
Men det som driver Carin är fortfarande det nära och personliga i upplevelsen.
– Jag är en samlare. Jag gillar att plocka både bär och svamp till vinterns skafferi, och det är inspirerande att själv ha lyxiga råvaror att laga mat av och bjuda på, säger hon.
Mer än det som hamnar i korgen
Under senare år har allt fler, precis som Carin, fått upp ögonen för svampskogen.
– Många vill äta närodlat och ekologiskt. Svamp är precis det, och dessutom gratis när man plockar den själv. Samtidigt handlar det om något som är svårare att sätta ord på, men som känns desto tydligare när man väl är där. Frisk luft som fyller lungorna, frihet i varje steg och en rikedom som bara naturen kan ge, säger Carin.
Det är också naturens variation som gör Hälsingeskogarna så givande. Här finns både äldre barrskogar och lövskogar, fuktiga sänkor och torrare höjder, vilket skapar goda förutsättningar för ett rikt svampliv.
– Från midsommar till frosten går det att hitta svamp, men den bästa tiden är augusti och september. Gå ut i en gammal skog med olika trädslag så hittar du nästan alltid något. Är det torrt, leta i norrsluttningar, säger Carin.
Och så finns de där ögonblicken som gör att man återvänder, år efter år.
– Känslan av eufori när man kliver rakt på ett kantarellställe är oslagbar. Jag förstår att det kallas skogens guld, säger Carin.
Ibland är det de stillsamma ögonblicken som ger mest glädje, som när hon hittar en art hon inte sett på länge.
Carin Sjelin
- Född i Bollnäs och verksam i Ovanåker
- Har arbetat inom skolan som förskollärare och montessorilärare
- Svampkonsulent sedan 1980-talet
- Utsedd till Årets svampkonsulent 2023
- Leder kurser, guidningar och svamputflykter (carinsmatsvamp.se)
- Medarrangör av svampresor till bl.a. Pyrenéerna
Som blomkålssvampen vid en tallstubbe, som dök upp igen året därpå. Som om skogen ville visa att vissa skatter består.
Att plocka svamp handlar till slut om så mycket mer än det som hamnar i korgen. Det är en stund av lugn närvaro, en rytm som följer naturen och en påminnelse om det som finns nära.
– Den som inte ser vilka möjligheter allemansrätten ger behöver bara öppna ögonen. Att fylla sitt vinterförråd samtidigt som man rör på sig i skogen ger en oslagbar känsla, säger Carin.
Ute i våra skogar väntar allt detta. Ett landskap att kliva in i, ett skafferi att upptäcka, och en stillhet som stannar kvar långt efter att man lämnat skogen.
Carin Sjelin.
Carins favoriter i Hälsingeskogen
Favoriterna varierar, men sotvaxing är en särskild favorit som gör Carin lyrisk och som ofta växer i grupper, medan blodriskor uppskattas för sin karaktäristiska smak. Den gula kantarellen är en given klassiker som alltid lockar fram ett leende. Fårticka är enmatsvamp som passar utmärkt i köket, till exempel finhackad och blandad med köttfärs till smakrika biffar.
