Våga vandra på okända stigar

Året var 2021 och pandemin härjade fortfarande. Det var nedstängt, folk kunde inte umgås, inte hälsa på varandra och inte åka någonstans. Det var då Anne-Marie Smensgård började vandra.

Till en början tog Anne-Marie upp vandringen för att få komma ut, att slippa den där ensamheten och isoleringen som smög sig på under pandemin.

– Jag var ute och vandrade jättemycket, nästan varje helg! Plumsade i snö och vandrade på, och jag märkte vilken positiv effekt det hade på hela mig av att vara ute och gå i naturen, säger hon.
Det var då idén kom till att motivera andra till att också söka sig ut i naturen. Anne-Marie tänkte att det kanske är fler som sitter hemma och känner att de vill komma ut, men kanske inte vill eller vågar ta sig ut själva. Det var så det började.
Först en trevare på Facebook, för att se om några var sugna på att vandra i grupp tillsammans. En liten utflykt från att sitta instängda, givetvis med pandemitänk och att hålla avstånd. Det blev två anmälda den där första gruppvandringen 2021 som gicks på Flottarledan.
Det kanske är många som skulle nedslås av att det inte blev fler, men inte Anne-Marie.

– Det kanske inte var en jättehit, men jag tänkte “vi kör igen”! Och då blev det fler och fler som följde med varje gång!

Det blev elva vandringar totalt det året. Sträckorna och lederna varierade, ibland blev det en mil och ibland blev det tre. Antalet deltagare ökade till 15 stycken. Succén var ett faktum. Det som började som en tanke en vinterdag när Anne-Marie plumsade fram genom snön ledde till en stor grupp ivriga vandrare som gick och beskådade vackra bäckar, den fina miljön och till och med tog sig ett dopp i värmen på någon av turerna. På den visan har det fortsatt.

– Det handlar inte om att motionsgå, det är inte det viktiga. Det viktiga är att vara ute och uppleva och njuta av naturen. Att stanna upp och lyssna på fåglarna, fotografera något vackert eller sätta sig och äta en god matsäck. Inte att hasta på, säger Ann-Marie.

Blir du lite vallhund och ser till så alla kommer fram?

– Nej, eller ja, kanske lite. Men vi går ändå oftast i grupp och håller ihop. Det får ta den tid det tar! Det är upplevelsen som är den viktiga. Men jag har ju planerat rutterna, så är det någon som går i förväg så stannar den upp vid vägskälen så kan gruppen hinna ikapp.

Vad är det du skulle vilja säga till de som vill ut och börja vandra?

– Gör det inte så komplicerat. Det behövs inte värsta prylarna och massor av utrustning. Lägg inte ribban för högt. Ett par bra skor och en karta kommer du långt med. För barnfamiljerna kan det räcka att bara åka till närmsta skog och vara med barnen. Det är ju ett äventyr för dem! Tänker man så blir det lättare att komma ut, och det är ju upplevelsen utomhus man vill åt! Och vi har så otroligt fin natur häromkring, vi kanske blir lite hemmablinda ibland men ger man sig bara ut hittar man så otroligt mycket vackert.

På frågan vad som händer i helgen så berättar Anne-Marie att hon är på väg upp norrut för att hälsa på familj.

Kommer det vandras något då?

– Nej. Eller kanske! Jag har packat med mig grejer utifall det blir en tur! säger hon skrattandes.