Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk som kom 2010 har stärkts genom nya bestämmelser från den 1 januari 2019. Mindre uppdateringar i lagen trädde i kraft 1 mars 2022.

Det finns fem nationella minoriteter i Sverige: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Minoritetsspråken är samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch.

Gemensamt för minoriteterna är att de har befolkat Sverige under en lång tid och har långa historiska band till landet. De har en uttalad samhörighet och identitet och en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet samt en vilja att behålla sin minoritetsidentitet. Samerna har förutom status som nationell minoritet även status som urfolk. Historien är ett viktigt skäl till att det finns ett särskilt juridiskt skydd för nationella minoriteter.

Den svenska minoritetslagstiftningen syftar till att skydda de nationella minoriteterna, att stödja och skydda deras språk och kultur och stärka minoriteternas möjlighet till inflytande. De nationella minoritetsspråken, som är en del av det svenska kulturarvet, ska kunna bevaras och utvecklas som levande språk.

År 1999 anslöt sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella
minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. I samband med det beslutade riksdagen om vilka grupper som skulle erkännas som nationella minoriteter.

Senast uppdaterad