Kontakt

En blandning av känslorna respekt, sorg, överlevnadsinstinkt och mod

Christian Larsson är ett praktexempel på en renässansmänniska. Han är konstnär, jägare, illustratör och filmare som också skapar musik, skriver poesi, artiklar och som dessutom har en roman på gång.

Text: Ulla-Marie Nilsson. Foto: Christian Olars.

Är du en influencer?

– Absolut inte! Att inte få vara fri att göra sina egna val är det värsta jag kan tänka mig. Jag jobbar under mina egna premisser och mycket med tidningen Svensk Jakt. Jag tycker att deras sätt att jobba är som motsatsen till influencers. Det är en genuin tidning som testar grejer på riktigt och som även ifrågasätter och bevakar sin egen uppdragsgivare, Svenska Jägareförbundet.

Influencers är så beräknande.

Christian står lutad mot sin gröna och kamouflagefärgade van i skogen, iförd jacka och mössa.

Det estetiska saknas lite inom jakttillbehör. Kamouflagemönster kan skapas på hundratals olika sätt och i jaktvärlden finns det absolut utvecklingspotential.

Hur hamnade du i en gammal skola i Älvarkarhed?

– Jag jobbade som konstnär i Tyskland i nästan 20 år och i samband med en utställning träffade jag Sara-Vide och vi bestämde oss för att flytta ihop hemma i Sverige. När det visade sig att Sara-Vides moster ägde en gammal skola i Älvakarhed bestämde vi oss för att flytta hit. Jag var också på väg att bli utbränd under de sista åren som konstnär i Tyskland. Det fanns morgnar då jag inte visste var jag var när jag vaknade så det passade bra att flytta hit och byta spår och riktning på livet.

Ett stökigt rum fyllt med jakttroféer, burkar, papper, böcker och andra småsaker.

I den gamla skolan i Älvkarhed är hela nedervåningen redo för alla sorters skapande.

Så vad är grejen med jakt då?

– Jag tror att det är en nedärvd överlevnadsinstinkt. Tittar vi historiskt så är det under en väldigt kort tid som människor inte har jagat. När du väljer att skjuta ett djur så uppstår en känsla som inte går att beskriva. Det är en blandning av känslorna respekt, sorg, överlevnadsinstinkt och mod. Många äldre jägare blir mer känslosamma med åren och kanske har det att göra med att bli ett med alltet, tror det kallas för gerotranscendens.

Några inköp från köttdiskarna i butiker?

– Väldigt sällan. När jag var barn ville jag inte äta djur och jag åt inte kött förrän jag själv började jaga. Djurindustrin är delvis fruktansvärd och varför vi köper kött från Holland när det finns svenskt kött är obegripligt och vi behöver absolut inte äta kött varje dag.
Inte för att det verkar behövas, men har du fler intressen?

– Jag har en båt som jag ibland seglar med i Söderhamns skärgård. Som ung tävlade jag också i segling och i två års tid bodde jag på en segelbåt i Medelhavet. Jag trivs med ensamheten.

Saknar du nåt?

– Det vore förstås roligt om det fanns en jaktbutik här eftersom det är så många som jagar.
Vad ska du göra i eftermiddag?

– Jag ska redigera en film om en man i Kammahav som visar hur du kan göra en egen älgtrofé. Han har gjort ungefär 1000 älgtroféer och hade flera på gång nu också.

Senast uppdaterad