Har ingen klimatångest

Text: Ulla-Marie Nilsson. Foto: Christian Olars.

Elisabeth har ägnat sig åt frågor kring hållbarhet långt innan det var ett vedertaget begrepp. Hon ger ett oängsligt intryck och berättar att hon inte har någon klimatångest. När vi besöker henne bjuds vi på en smaskig morotskaka som innehåller kaffesump, men det berättar hon inte förrän efteråt.

Varför Roteberg?
– Vi bodde i Avesta under några år eftersom både jag och min man fick jobb där, men när vi fick barn började vi längta efter att komma närmare familjen. När vi åkte till Edsbyn för att hälsa på och passerade det böljande landskapet i Skålsjön kändes det verkligen som att vara på väg hem. Samtidigt uppstod möjligheten att flytta till gården där jag också har vuxit upp så valet blev enkelt.

Hur kommer det sig att du började ägna dig åt en hållbar livsstil?
– Det har inte funnits ett uppvaknande eller en särskild brytpunkt. Jag växte upp hållbart utan att det begreppet existerade då. När jag tog en examen i mat och miljö kunde jag också formulera mig kring frågorna och då kom också engagemanget. Som barn kunde jag vara avundsjuk på kompisar som hade ”köpemjölk”, lika som att mina barn idag kan drömma om Tacos med ”köpeköttfärs”.

När vi sitter och mumsar på Elisabeths morotskaka innehållande kaffesump och blir serverade äppelmust från deras egna musteri är det lätt att hela tiden ursäkta ens egna val, men hon poängterar med eftertryck att hon inte sitter på en piedestal och dömer andra eller att hennes val är de enda rätta. Samtalet återkommer till att hon inte har klimatångest och vi undrar hur det är möjligt för någon som har så mycket kunskap i ämnet.

– Därför att jag gör det jag kan. Många hamnar i ett freezetillstånd och tänker att det inte är någon idé eftersom deras val har så liten påverkan, men jag tycker att det har en stor betydelse att jag odlar egna grönsaker, tar lådcykeln till affären och lagar mat från grunden. Om alla slutar att köpa nyproducerade kläder, ny elektronik med kort hållbarhet och dansk fläskfilé kommer efterfrågan och därmed produktionen att minska. Vi kan alla påverka företag att jobba mer cirkulärt, exempelvis med fairphones och second handkläder. Det är vi som kan vända på det!
Elisabeth har sedan länge ägnat sig åt klädbytardagar och i hennes nätverk finns en resväska innehållande kläder som cirkulerar runt. Den som har resväskan tar det den vill ha och lägger i nåt annat. Väskan stannar ungefär tre dygn hos varje delägare.

Alla kan skapa sin egen ram och göra det de kan inom den.

Blir du arg över att alla inte bidrar?

– Inte på enskilda personer, men jag blir arg över systemfel—att det produceras svart plast som inte kan återvinnas, elektronik med planerad, kort hållbarhet och kläder som vrider sig efter första tvätten. Alla kan skapa sin egen ram och göra det de kan inom den. Jag tycker att det är fruktansvärt med alla kemikalier så jag har bestämt mig för att använda så få som möjligt. Jag gör egen tvål och eget schampo och vi har byggt ett badrum i lera utan tätskikt.

Om samhället skulle kollapsa, hur bra skulle du klara dig?
– Ganska bra. Runt vårvintern är det svårt att vara självförsörjande, men potatisen räcker hela året. Vi har konserverade grönsaker och vi har inte slängt ut vedspisen.

Vad måste du köpa?
– En del mat, diesel och annat vi behöver för att underhålla gården, som motorsågsolja. Jag köper kläder också, men nästan bara second hand.

Annars då?
– Jag gillar att läsa eller att lyssna på böcker, men annars är odling och frågor kring en hållbar livsstil också min hobby.

Fem snabba

Något du vill lära dig?
Jag vill bli bättre på allt! Odla, bygga saker, allt!

Vem skulle få dig att bli starstruck?
Jag ska snart på en föreläsning med Sébastien Boudet. Då tror jag att jag kommer att bli starstruck!

Vad borde alla se?
Ett frö som gror.

Var badar du helst?
Vid vår fäbodvall i Våsbo.