Kontakt

Kyligt engagemang

Det finns gott om möjligheter till vintersport i kommunen. En hel del av det beror på ideella insatser. Vi har träffat eldsjälarna Torsten Engh och Lennart Roos som berättar om sina drivkrafter.

Text: Josefin Nygren. Foto: Christian Olars.

Att hålla en skridskois i fint skick en hel vinter är inget lätt jobb. Den måste skötas dagligen, vattnas och skrapas och underhållas. Det vet Torsten Engh från Roteberg allt om. Sedan flera år tillbaka ser han till att alla barn kan åka skridskor vid Lassavägen.

– Det började väl egentligen för 35 år sedan när vi flyttade hit. Dottern började spela bandy och då ville jag att hon skulle ha en bra is att träna på här hemma. Sen var det ett uppehåll under ganska många år men de senaste åren har jag börjat spola igen så att barnen här ska kunna åka, berättar han.

Torsten står lutad mot ett avbytarbås.

Torsten Engh sköter skridskoisen dagligen.

Allt beror ju på vädret, och vintrarna är mer osäkra nu än för 35 år sedan, men ungefär från december till februari-mars brukar Torsten kunna hålla isen i bra skick. Det innebär daglig tillsyn och en hel del plockande runt isen. Då och då hjälper någon granne också till med skötseln.

– När det är mycket barn här blir det också en del saker som tappas och slängs runt isen. Och på ett bostadsområde vill man ju att det ser fint ut, så jag brukar plocka och hålla efter varje kväll.

När det är fullt av barn där och åker, det är belöningen

Många timmars ideellt arbete ligger det också bakom Bikupans skidspår i Edsbyn. Lennart Roos anlade från början skidspåret för att kunna köra sina hundar där. Men snabbt lockade det trevliga spåret till sig allt flera skidåkare och i dag åker allt från 3-åringar till 90-åringar här.

Lennart står på en skoter i ett vinterlandskap.

Lennart Roos började anlägga skidspår för att köra sina hundar, men nu används spåren av många glada skidåkare.

– Förra året exploderade det och en hel drös 70-plussare som inte åkt på många år kom dit. Det är inte så många svåra backar så spåret är perfekt för den som inte åkt så mycket tidigare, säger han.

I år räknar han med att det kommer att landa på omkring 200 timmars arbete med att hålla spåret igång säsongen ut – men det gör han gärna.

– Från början var det mest av egenintresse jag började med spåret men nu är det så roligt att se att så många använder det.

Torsten Engh är inne på samma linje: nog för att det inte är lika lockande att vara ute och spola isen varje dag hela vintern, men i slutändan är det ändå en ”rolig syssla”, säger han:

– Och när det är fullt av barn där och åker, det är belöningen. Det tycker jag är kul.

Barn sitter i ett utbytarbås vid en skridskois, under skyltar som det står "Hemma" och "Borta" på.

Senast uppdaterad