Titeln konstnär är inte så viktig

En depressiv urkraft, själfullt, ödesmättat och att det vilar en katastrof bakom verken är ord som har sagts och skrivits om Torun Eliassons konst. Utan att vara en konstvetare är det lätt att förstå vad de menar. Färgskalan är vemodig och rötter slingrar sig både mjukt och hotfullt.

Text: Ulla-Marie Nilsson. Foto: Christian Olars.

År 1989 flyttade Torun från Stockholm till Edsbyn på prov i tre månader. Prövotiden hade i likhet med andra hitflyttade med kärlek att göra och Edsbyn (och mannen) tycks ha levererat eftersom de fortfarande bor kvar. Deras maffiga hus i centrala Edsbyn inbjuder till festligheter och Torun är gästvänlig som få.

– Allt jag skulle göra i Stockholm tog minst 45 minuter att genomföra även om jag bodde relativt centralt. Jag började dra mig för att utföra aktiviteter och det var svårt att hitta ett roligt jobb som arbetsterapeut i Stockholm så jag blev kvar i Edsbyn där jag har mött många vänliga, hjälpsamma, egensinniga och intressanta människor.

Har det påverkat dig som konstnär att bo i Edsbyn?

– Som boende i Hälsingland blir en oundvikligen påverkad av ett färg- och formspråk. Jag kommer alltid tillbaka till de öppna fälten och det organiska. Jag är absolut ingen naturmänniska och gillar inte att vistas där, men jag uppskattar att observera den.

Många av dina målningar har de där blekblå, vemodiga februarifärgerna?

– Det är lätt hänt att få sina manér så det kan stämma, men annars är jag inte fast i en speciell stil utan provar gärna många olika tekniker utan att vara så trogen dessa. Oljemåleriet har jag alltid uppskattat men det har funnits bildidéer som inte har passat i olja och det fanns ett glapp som jag inte riktigt fick till innan jag av en slump upptäckte grafiken. Det är vägen fram till ett konstverk som är det roliga! När jag har gjort en målning hänger jag upp den på prov och om den funkar så är jag klar med den.

Det är vägen fram till ett konstverk som är det roliga!

I samband med vårt besök hamnar vi i ett långt samtal om konstnärsbegreppet som Torun inte alltid har känt sig bekväm med. Torun berättar att hon aldrig har tyckt att titeln konstnär har varit viktig utan att det är hennes sätt att reflektera och reda ut alla intryck. Å andra sidan har hon gått ner i arbetstid för att kunna ägna sig åt konsten och hon har haft separatutställningar, deltagit i jurybedömda utställningar och uppfyller kriterierna för utställningsersättning.

Finns det andra estetiska uttryck du ägnar dig åt?

– Jag tycker om det mesta som är praktiskt. Jag syr, tapetserar och uppskattar det fysiska arbetet med grafik.

Vilken eller vilka konstnärer beundrar du?

– Jag är helt såld på Brita Weglin. Jag vill bli som hon!