Lim-Johan

Lim-Johan eller Johan Erik Olsson som var hans fullständiga namn är en av vår tids mest kända och hyllade naivister. Namnet "Lim" har sitt ursprung i att hans farfar var från Lima i Dalarna och kallades allmänt för Lima-gubben.

Livshistoria

Lim-Johan föddes den 4 september år 1865 i den lilla nybyggarbyn Nybo, senare kallad Mackskalen som ligger cirka tre mil nordväst om Edsbyn. Där växte han upp och levde med sin stränga far och sin godhjärtade mor fram till moderns död 1894. Då flyttade Johan och hans far till Roteberg där Johans tvillingsyster Karin var gift och bodde.

Efter en tids sjukdom blev Lim-Johan intagen på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala då han ansågs vara "sinnessjuk". Vad som orsakade denna sinnessjukdom är omöjligt att fastställa men det finns fyra teorier. En teori är att han blev sjuk efter sin militära tjänstgöring. Den andra menar att han efter en lång tid med scharlakansfeber fick nervfeber eller hjärnhinneinflamation. Den tredje teorin menar att den uppkommit på grund av "olämplig uppfostran i illa anpassad miljö". Den fjärde hävdar att Lim-Johan själv berättat för en granne att han en dag skulle lyfta en säck säd upp på ett loft, en säck som vägde ungefär hundra kilo. När han gjorde detta knäppte något till och brast i huvudet på honom sade han och enligt honom själv var det efter denna händelse han blev lite underlig. Han vistades på Ulleråkers hospital i hela åtta år mellan 1904-1912.

När Lim-Johan äntligen kom ut från sjukhuset var både hans far och syster döda så Johan var hemlös. Han fick då en bit mark av en bonde och kunde på så vis bygga ett hem till sig själv i byn Kyan norr om Edsbyn. Stugan färdigställdes år 1916 och Johan kunde flytta in i sitt nya hem där han kom att leva resten av sitt liv. Strax innan sin död förflyttas han till Ovanåkers ålderdomshem där han dör den 13 mars 1944. Han ligger idag begravd på Ovanåkers kyrkogård.

Klicka på bilderna för att förstora dem.

Många människor upplevde Johan som mystisk och otäck då han ofta pratade med sig själv och upprepade sig många gånger. Han var på grund av sjukdomen folkskygg och höll sig oftast för sig själv. Han uppfattades även som egendomlig och konstig och en anledning till detta tycks vara att han gick omkring i ett par stålskor. Under kriget var läder och skinn mycket dyra material så Lim-Johan köpte istället ett par skor vars sulor var gjorda av stål. Detta ledde till att man på långt avstånd hörde när Lim-Johan var ute och gick. Dessa skor väckte såklart stor uppmärksamhet i bygden. En annan anledning till varför Lim-Johan uppfattades som konstig kan bero på att han ofta släpade med sig sin grammofon överallt, vilket ibland inte passade sig.

Efter sjukhusvistelsen fick Johan bacillskräck och blev mycket rädd för att äta mat någon annan tillagat. Han hade också fått för sig att människor förgiftade maten de gav honom. Därför hade Lim-Johan alltid bröd med sig i fickan. Det sägs även att Johan tyckte mycket om starkt kaffe och blev han bjuden på kaffe som var för svagt kunde han bli så upprörd att han gick sin väg.

Lim-Johan försörjde sig som dagsverkare, laggkärlstillverkare och fotograf och hade under hela sitt liv aldrig någon fast anställning. Hans konst uppmärksammades inte under hans levnad utan upptäcktes av en slump när hans stuga städades ur efter hans död. Några verk eldades upp då de ansågs vara värdelösa och idag finns endast 28 målningar kvar men ett stort antal träföremål och fotografier kvarstår.